ohlala.

om ni trodde att ni visste innebörden av det ordet. tro mig.
det vet ni inte. för det finns hur många som helst.
och jag vet inte ens om någon annan än personen som yttrar ohlala-et kan vara stensäker på dess mening.
hos dermatologen idag tillexempel. när hon kollade på mina svinkoppisar, svinkompisar(har trots allt hängt med dem, eller dem med mig, i över en vecka nu) utbrast hon i ett oohlala, garanterat av det dåliga slaget.
men inte det värsta.
då övergår o:et till en blandning av ett r och sch-ljud, ett utdraget läte långt bak i gommen. schrrrrooooo.la.laaaaaa.
gärna får ansiktet förvridas till nästintill oigenkänlighet, med tusen dubbelhakor och en min så bekymrad att den hade passat i ett sammanhang liknande då någon berättat att en bomb placerats i rummet. att det återstår fem sekunders tickande .att det inte finns någon väg ut.
men dermatologens reaktion var alltså inte riktigt så stark, även om kvinnans nuna antog en aningen skev form.
men det var mer ett ouuh.la.laa.
som en uppgiven fransk suck. och jag kände mig lite dum.
speciellt när jag visade mina fula fula fåniga söndereksemiga händer.
om jag skulle kapa dem?
jag använder fel tvål. fel hudlotion. inga rätt. rengöringslotion fel även den. ehuru madame perfect skin klottrade med sin franska obegripliga kråksnirkliga skrivstil ned en hel A4 med namn på produkter som bör inhandlas snarast om mina nävar någonsin ska bli någorlunda. och det vill jag väl.
men det finns coolare saker att shoppa än handkräm.